Varm smide och kall smidning är två olika metallbearbetningstekniker. De har betydande skillnader i temperatur, mekaniska egenskaper och applikationsintervall.
Först och främst,hett smidningär en smidningsprocess som utförs vid höga temperaturer, som vanligtvis når eller överskrider omkristallisationstemperaturen för metallen. Detta högtemperaturtillstånd minskar avsevärt metallens motstånd mot deformation under smidningsprocessen och förbättrar metallens seghet, vilket gör det lättare att bearbeta och bilda.
Däremot utförs kylning smidning vid rumstemperatur eller vid en relativt låg temperatur. Den uppnår vanligtvis hög täthet och stabilitet hos produkten genom att justera metallens formningstemperatur eller utföra vattensläckning, naturlig luftkylning etc. efter varm bearbetning. Även omkyla smidninghar lägre kostnader, dess produktionseffektivitet är relativt låg.
När det gäller mekaniska egenskaper, hjälper varm smidning, på grund av dess höga plasticitet som åstadkommit med dess höga temperaturtillstånd, att bilda en enhetlig och god kvalitet granulär struktur inuti metallen, vilket är mindre mottagligt för påverkan av restspänning och uppvisar bättre prestanda. I kall smidning, på grund av den stora deformationsmotståndet och den dåliga plasticiteten hos materialet under smidning, hårdheten och sprödheten ismidda delarOfta ökar, vilket också är en av orsakerna till dess låga produktion.
När det gäller appliceringsomfång är varm smidning mer lämplig för material med låg styrka, hög seghet och enkel deformation, såsom stål och koppar. Dessa material deformeras lätt vid höga temperaturer, så heta smidning är en idealisk bearbetningsmetod. Kall smidning är mer lämplig för material med hög styrka, låg seghet och svårigheter i deformation, såsom aluminiumlegeringar och titanlegeringar. Dessa material upprätthåller sin höga styrka och stabilitet under den kalla smidningsprocessen för att uppfylla specifika användningskrav.
