1. Grundbegrepp varmsmide och varmsmide
Varmsmide: Detta är en smidesprocess som utförs i en miljö med medeltemperatur. Driftstemperaturen är inställd under den kritiska temperaturen för omkristallisation av metallkorn och är lägre än cirka 70 % av materialets normaliserade temperatur. Denna temperaturkontroll är utformad för att bibehålla en viss hårdhet och styrka hos materialet samtidigt som den främjar partiell plastisk deformation.
Varmsmide: Detta är en smidesteknik implementerad i en miljö med hög temperatur. Temperaturområdet spänner över ett brett område från det normaliserade tillståndet till materialets smältpunkt. Detta höga temperaturtillstånd gör att materialet når ett helt plastiskt tillstånd, som är lätt att deformera och kan formas till komplexa geometriska former.
2. Skillnader i egenskaper mellan varmsmide och varmsmide
Varmsmideegenskaper: Ingen ytterligare uppvärmning krävs, och materialets egen temperatur används direkt för smide. Ytkvaliteten på smidet är hög, och det finns mycket få defekter och bubblor. Den färdiga produkten har hög dimensionsnoggrannhet, men produktionseffektiviteten är relativt låg och kostnaden är något högre.
Varmsmideegenskaper: Det måste förvärmas till ett högtemperaturtillstånd, materialet har god plasticitet och stark deformationsförmåga. Den kan användas för att tillverka smide av komplexa former, men kvalitetskontrollen måste vara strängare för att förhindra bubblor eller defekter.
3. Jämförelse av tillämpningsscenarier för varmsmidning och varmsmidning
Varmsmideapplikationer: används ofta i industrier med extremt höga krav på noggrannhet och finish, såsom tillverkning av precisionsinstrument, flyg, etc., där antalet produkter är relativt litet men kvalitetskraven är extremt stränga.
Varmsmideapplikationer: används ofta i smide som kräver massproduktion och är relativt enkla till formen, såsom motordelar till fordon, storskalig mekanisk utrustning etc. Dessa områden har höga krav på kostnadskontroll och produktionseffektivitet.
